Söndagsbilden och hyllning tilll Mor på Mors dag

Idag är det mors dag. Det känns såklart underbart att bli firad som mor. Förra året var min första mors dag som mamma, en alldeles nybliven sådan. Min högsta önskan då var en sovmorgon och så fick det bli. 


Samtidigt så saknar jag min egen mamma lite extra dagar som den här. Jag minns henne med värme och med en kärlek som saknar gränser. Att vara i mammas närhet var som att vara i ett kuddrum. Hon var varm, temperamentsfull och levande. Hon skrattade hjärtligt som få och hon gjorde det ofta.  


Min mamma gick bort i cancer för några år sedan. Den där sjukdomstiden, det var en jobbig period men också en sorts välsignelse. Det fanns så oerhört mycket kärlek i vår familj under den där tiden och jag, mina systrar, min pappa och min mamma kom varandra närmare än någonsin. Det kanske låter märkligt men ibland så kan jag nästan sakna den där tiden efter att mamma gick bort. Inte direkt efter det var bara ren sorg, en ta-en-dag-i-taget-tillvaro, men den som kom efter ett tag. Jag har sällan varit så nära livet som just då. Mammas död gav mig en insikt och en ödmjukhet som fick mig att förstå livet. 
Det där om att förstå livet, eller döden, det blev väldigt uppenbart när vi fick se henne på sjukhuset precis efteråt, då såg det ut som att hon sov. Där låg hon, med sina två stora fräknar på vänstra sidan av nästippen, min underbara mamma som jag älskar så mycket. Ändå så var hon inte där. All den energi som var mamma var borta. Det var en stor insikt för mig, om kroppen och om själen.


Sedan jag själv blev mamma så känner jag en ännu större respekt för min egen mamma än någonsin tidigare. Jag saknar henne kanske också ännu mer. Framförallt när Alva var nyfödd. Då hade jag velat fråga henne allt mellan himmel och jord, min allvetande, kloka och varma mamma. Det är väldigt fint tycker jag att min egen lilla dotter är så lik sin mormor. På så sätt lever hon kvar. Men hon finns också kvar i mig och i alla andra människor som har älskat henne. 


Vi pratade väldigt mycket mamma och jag. Vi gjorde ofta små utflykter och pratade i bilen, på ett café eller på vår uteplats. Eller som på slutet när hon var sjuk, då låg jag i sängen bredvid henne och vi pratade och pratade och sedan somnade vi. När mamma sov så smög jag upp till mitt rum, eller mitt gamla rum som det var då för jag bodde inte hemma längre, men först så stoppade jag om mamma och pussade henne på kinden. På slutet kramade jag henne alltid en gång extra och tittade på henne lite längre innan jag gick upp, utifall det skulle vara sista gången. 


Hon visste mycket min mamma och hon var en oerhört envis person. Under mina tonår så hade vi en hel del hetsiga bråk. Båda två var lika envisa och jag i mitt typiska tonårs-övermod ville gärna veta bäst. Såklart var det alltid mamma som vann. Hon var vuxen och visste mer om livet än mig. Nu vet hon, min underbara, envisa och fantastiska mamma ytterligare något om livet som inte jag vet. 


Som sagt, det är mors dag och jag älskar min egen mamma, kuddrummet, lite extra precis just idag.  

/Erica 

Mamma och jag på landet

Några av mina lyckliga minnen tillsammans med mamma är från landet. Där på landet mådde hon som allra bäst. Vi värmde vatten på spisen och jag badade i den röda baljan på köksgolvet. Mamma sjöng. Vi hade två gemensamma favoriter, en som jag hade valt och en som mamma valt. Det var Trollkarlen från mammas gamla skolsångbok och så var det Öppna Landskap med Ulf Lundell. I köket på landet stod mamma i röda jeanshorts och vit t-shirt, kokade rabarbersaft och sjöng. Vi hade en gammal kasettbandspelare på bänken och jag minns att vi spolade och spelade spolade och spelade, om och om igen. 

Mamma och jag på tavelväggen i sovrummet

Här är jag förra sommaren.
Alva sover i vagnen och jag är en nybliven och lycklig mamma.

För fler söndagsbilder gå in på Fabriken.